Vagnar

Det finns många olika typer av vagnar för olika ändamål såsom persontransporter, varutransporter och mycket mer. Vissa vagnar skulle användas av ägaren själv, andra vagnar skulle transportera herrskapsfolk på olika ärenden och vissa fanns med i stora åkerier där det även kunde finnas tillgång till likvagnar. Vagnar tillverkades till allt från torpare till adeln och kungar. Hästarna fick dra det mesta och vem som var kusk bestämdes av ägaren och vad som passade sig i just den stunden och vad som vagnen var avsedd för. Detta gällde även valet av hästras. En ardenner fick inte dra en landå och ett halvblod ansågs inte duga i jordbruket.

Landau eller Landå som den också heter har suffletter och plats för 4 personer

Vagnen är från 1880 och dras med två eller fyra hästar
Denna vagn kördes alltid av en lejd kusk och ägdes av herrskapsfolk och ända upp till kungligheter. Det är ofta hur de är utsmyckade och målade som säger något om ägaren. Vagnarna drogs av nättare hästar som typ halvblodshästar då man ville ha snabbhet.

Viktoriavagnar med suffletter

Vagnen är från 1880 och dras med en eller två hästar
Viktoriavagnen kom till under Drottning Viktorias tid i England. Det hette att hon var så pryd att hon inte ville visa vristerna men i själva verket hade hon svårt att ta sig upp i vagnarna. En kunglighet fick inte visa sig svag. Dessa vagnar användes dels av kungligheter då i mer mer utsmyckade i färg och klädsel. Men framförallt gick dessa vagnar mycket som droskor i städerna. Vagnarna drogs av nättare hästar som typ halvblodshästar då man ville ha snabbhet.

Viktoriavagn som har gått som droska på Göteborgs gator

Promenadvagn

Promenadvagnen med sitt avtagbara framsäte användes bland annat när herrskapet skulle ut på tur. Skulle ägaren köra själv tog man bort det först sätet då ägaren alltid skulle sitta mjukt och vagnen kördes ifrån det bakersta sätet. Var kusken med så var den hårdare kuksbocken på. Denna vagn är tillverkad i Sverige hos Thulins Åkdonstillverkning och har nummer 12 i katalogen

Viktoriatrilla

Vagnen dras med en eller två hästar. Vagnen tillverkades i Sverige på de olika vagnsfabrikerna som fanns. Denna är från Thulins Åkdonstillverkning och har nummer 18 i katalogen. Dessa vagnar kunde dras av halvblodshästar men även arbetshästar.

Skånsk åkvagn – Åkvagn- Trilla

Skånska åkvagnen är en större och lite kraftigare än åkvagnen och trillan. På den skånska åkvagnen kunde man ta av baksätet medans på den mindre åkvagnen kunde båda tas bort. Återigen speglar sig vilken typ av gods, eller mindre gårdar som kunde köpa vagnen. Vagnen blev mindre och enklare i tex Bohuslän eller Småland än vad den kunde vara i Skåne.

Åkvagn

Även denna vagn betecknas som åkvagn och drogs ofta av en häst. Tex kunde prosten i byn ha en sådan vagn. Denna vagn är gjord hos Oscar Ljungberghs vagnfabrik i Skillingaryd

Guverness Cart eller Jumpe

Guverness Cart användes av guvernanten på herrgården som kunde köra barnen till skolan mm. Dessa vagnar finns även i ponnystorlek. Den som körde satt längst bak och körde samtidigt som den kunde hålla koll på barnen och dörren. Inte helt ovanligt fick de ha en egen häst till denna vagn. Tjänstefolket fick inte köra herskapets finaste hästar.

Gårdkärran

Kärran för den lite mindre lantbrukaren som kunde ta med sig varorna på kärran för att sälja på torget

Norsk patentgigg för fyra personer

Denna gigg är gjord på Norsängs vagnfabrik i Norge någon gång i början av 1900-talet.
Den är inte vanlig men användes om herrskapet skull ut på tur. Ville man vara flera i den så kunde man dra isär sätena så att tyngdpunkten kom rätt över axeln.

Slädar

Slädar finns av många olika slag och för de flesta folket . Slädarna användes på olika sätt beroende på vem som ägde dem. Det mesta var som transport men de som kunde roade sig med att använda en viss typ av slädar som kapslädar och på vintern anordnade man tävlingar på isen.

Vagnar för persontransporter och anställda inom polis och brandkår
Wagonette – Charabang – Wurst – Vurst

Wagonette – Charabang – Wurst är namnet på en grupp vagnar där man sitter längs med färdriktningen.
Vagnarna är mycket stabila och de kunde köras i hög fart. De användes bland annat som ”bussar” i städerna och till personalen inom brandkår och polis. Vad det gällde utryckning så hade man selarna hängande i taket. Man ledde snabbt fram hästarna framför vagnarna, sänkte ner selarna på hästarna som i och med att det fanns gott om folk kunde spännas för mycket fort. Detta kallades anspänningstid ett ord som fortfarandande används inom tex brankåren.
Wagonette är det engelska namnet, Charabang- franska och Wurst det tyska namnet för i stort sett samma vagn.